Bekräftelse

Dag 4 - 9 / 12 - 2017

Bekräftelse

Klockan halv tio kommer vi oroliga till Karolinska Institutet.

Ultraljudet satt igång och allt kollades igenom extra noga. Sköterskan stannade upp på hjärtat väldigt länge, hon var extremt fokuserad och noggrann och använde alla instrument som fanns tillgängliga på hennes instrument, värmesensorer och 3D ultraljud.

Man höll andan ju längre sköterskan fokuserade på hjärtat, tills hon sa att allt såg bra ut. Det var väldigt tydligt att högerhanden inte fanns där, det blev tydligt att vår son hade armbågen kvar men att det tog stopp, två ben-pipor syntes i underarmen men hälften av underarmen var av, fanns inte.

Mitt huvud kunde inte tänka, jag började titta in i väggen istället för på ultraljudet. Inte en tanke gick i huvudet, det var stopp. När ultraljudet var klart fick vi endel information och sköterskan började prata om alternativ, fostervattenprov och abort. Huvudet var som en betongvägg.

Vi fick ta beslut om vi ville ta fostervattenprov direkt för att utesluta att barnet inte har någon kromosomavvikelse.

Jag och Lisa försökte prata om det och vi hade inga bestämda åsikter. Vi kom fram till att vi ville göra det. Jag kunde inte uppbringa en tanke, utan försökte använda diskutera fram till ett beslut, världen kändes likgiltig.

Att se en nål stickas in i magen på sin fru genom ultraljud kändes som en film. När hinnan till fostervattnet penetrerades ville hinnan inte riktigt gå hål på, lite som att sticka hål på en ballong.

Tre timmar spenderade vi på Karolinska Institutet. Otroligt vilken hjälp man får i Sverige.

Att skicka meddelande till vänner och familj om vad som hänt är jobbigt.

Vi får svaret på fostervattenprovet om 1-2 veckor.

Neo i närbild på ansiktet, man ser vänstra handen hållas över ansiktet och högra armen och armbågen nära munnen, nästan så att han försöker stoppa en del av armen i munnen.